Korsett
Korsetternas historia är lång och intressant. Korsetten som vi känner den idag härstammar från så långt tillbaka som till ett livstycke/snörliv som användes på 1500-talet f.Kr. Det plagget var endast gjord i tyg men var konstruerat så att det gick att snöra åt i midjan, samtidigt som det exponerade bysten. I alla tider har det ansetts attraktivt med en smal midja, och på olika sätt har kvinnor genom årtusenden försökt förstärka just det intrycket. På 1200-talet e. Kr fick korsetten den form som man känner igen i dag, med det var på 1500-talet som korsetten fick en explosionsartad framgång. Från att tidigare ha varit ett förhållandevis enkelt livstycke med snörning i dubbelt tyg, började man att sy in valben/fiskben eller järnskenor i korsetten så att man snöra plagget hårdare och göra det möjligt att snöra midjan till onormalt smala proportioner.
Korsetten fick nya användningsområden än att bara skapa en smal figur. I takt med att modet förespråkade stora och vida klänningar med massor av underkjolar och eventuellt krinoliner, skulle korsetten också ge stöd åt de tunga och sköra tyger som användes. Korsetten blev en självklarhet i var kvinnas garderob, om man hade tillräckligt med pengar vill säga. Korsetterna var inte billiga även om de var ganska enkelt gjorda i bland annat linnetyg. Det som var kostsamt var valfiskbenen, vilket var det dyraste materialet att använda som skenor.
Korsetten var ett underklädesplagg och smyckades därför inte så som många andra plagg. Visserligen fanns det riktigt exklusiva korsetter i siden med broderier och annan utsmyckning, men de var sällsynta och riktigt exklusiva.
Korsetterna var inte bara till för kvinnor i tonår och vuxen ålder. Det gjorde också korsetter för män och tro det eller ej, men också för barn. En rak och vacker hållning var viktigt både för kvinnor och män och därför ville man skapa förutsättningar för det redan när barnen var små, så även riktigt små barn fick stå ut med hårt snörda korsetter på 1700-talet. Dessa korsetter var dock inte förstärkta med skenor och var oftast gjorda i läder. I handböcker och texter från 1700-talet finns det beskrivningar hur mamman till sina barn kunde med fördel placera foten på barnets rygg för att kunna ta spjärn när hon knöt korsetten, så den blev ordentligt snörd. För pojkarnas del var detta övergående, med för små flickor fortsatte livet med hårt snörda korsetter. När de kom upp i tonåren brukade de få sin första riktiga korsett med skenor och de kunde börja snöra till sig den midjan som modet eftersträvade.
Ett idealmidjemått som stod sig under lång tid var ca 53 cm. Man sa förr att en kvinnas midjemått inte skulle överstiga sin ålder då hon gifte sig. Helst skulle en kvinna vara gift innan hon var 21 år gammal, så sägen kan i alla fall ha varit verklighet i England där måttenheten är tum. 21 tum är lika med drygt 53 cm.
För att få en midja med ett sådant litet midjemått krävdes det att man snört sig hårt under många år för att modellera om kroppen så till den grad att revbenen ändrat form och kroppens inre organ ändrat plats så midjan blev smal. Detta mått skulle även gälla när korsett och klänning var på plats, så det egentliga midjemåttet var förmodligen ett par cm lägre.
Det finns människor i dag som använder korsetter för att snöra sig en sådan smal midja, och ibland ännu smalare. Det kallas för “tightlacing” och är ett extremt användande av korsett. Det är inte många som ägnar sig åt detta, då det kan vara mycket farligt. De mest kända utövarna av tightlacing har ett midjemått på hisnande 15-16 tum, det vill säga 36-38 cm. Och det mäts runt om kroppen, inte från sida till sida. Det är som sagt mycket farligt att ägna såg åt tightlacing eftersom kroppens inte organ ändrar plats och revbenen kan bli deformerade. Allvarliga sjukdomar kan bli följden av detta. Även knäckta revben och punkterade lungor är en risk.
De som använder korsetter idag gör det oftast för att förstärka en kurvig figur och för att slimma sin midja genom att “trolla” bort ett par centimeter av midjemåttet med hjälp av de mjuka skenor och korsettens snörning. Eller för att ge stöd åt ömmande och värkande ryggar.
Dagens korsetter har inte längre skenor av valfiskben. Oftast består de av plast, men det finns också korsetter med metallskenor.
Korsetter har en reglerbar snörning fram eller bak, eller så har de flera snörningar runt om plagget som hjälper till att forma kroppen. På 1800-talet gjordes den första korsetten med reglerbar planschett framtill. En planschett var (är) en skena av böjligt trä, metall eller horn som stacks ned i fickor framtill och sedan häktades samman (dagens planschetter är gjorda i metall eller plast). Denna konstruktion gjorde det möjligt för kvinnor att själva ta på sig och reglera sin korsett, mot tidigare då de var tvungna att få hjälp med snörningen. Med den planschettförsedda korsetten kunde kvinnorna snöra sin korsett innan de tog på sig den och sedan fästa den runt kroppen med hjälp av planschetten mitt fram.
Även om dagens korsetter har funktionen av att slimma och skapa en kurvig silhuett så är plagget numera främst ett attraktivt modeplagg som används både som underplagg men också som en topp eller en överdel med sexiga förtecken. Den finns i massor av olika utföranden, med eller utan axelband och strumpeband, med mjuka eller hårda skenor osv. Och det finns så många olika varianter av korsetter att de passar till vardag som fest, och även för speciella och privata tillfällen.
När man tänkt sig att börja använda en korsett under en längre tid måste man vara klar med vad det är för typ av korsett man vill ha, hur korsetten påverkar kroppen, hälsosamma fördelar respektive nackdelar osv.
När man har bestämt sig för vilket typ av korsett man är ute efter är det viktigt att korsetten sitter rätt och är bekväm. Man måste vänja kroppen långsamt vid att ha korsett och man ska absolut inte snöra för hårt till en början. Det som händer med kroppen när man bär en korsett är att man stänger in bröstkorg och mage, och innan man har vant sig vid att andas grunda och korta andetag med bröstet så kan man uppleva andnöd, yrsel och matthet och det är inte helt ovanligt att man svimmar till följd av detta. För att undvika det bör man därför låta kroppen långsamt vänja sig vid korsetten.
En rätt anpassad och bekväm korsett har fördelar som:
- Man får en rak och vacker hållning.
- Man får en slimmad och vacker figur.
- Man kan lätt trolla bort extrakilon kring midjan med hjälp av korsettens snörning och stadiga skenor.
- Korsetten avlastar och kan lindra värk och problem för de som lider av en del skelett- och muskelsjukdomar.
- Storbystade kvinnor kan uppleva korsetten som mer bekväm än en vanlig behå då korsetten ger mycket mer stöd.
- Korsetten fördelar vikten av tunga klänningar.
Bär man korsetten fel, snörar den för hårt under en längre tid kan det ge nackdelar som:
- Gerard’s Disease (visceroptosis eller enteroptosis). Sjukdomen innebär att kroppens inre organ har pressats samman och trycks nedåt av för hård yttre påverkan. Organen får då inte den plats de behöver för att fungera normalt och man får väldigt ont. Symptom på de Gerard’s disease är sämre matsmältning och till följd av det förstoppning eller diarré, svullen mage, huvudvärk, yrsel, avmagring och sömnbrist.
- “Flytande revben”, vilket innebär att de nedersta revbenen pressats samman under så lång tid att de ändrat form och kan skada de inre organen.
- Andningsproblem. Snör man sin korsett för hårt minskar man sin totala lungkapacitet och man kan få andnöd och även svimma.
- Vid mycket oförsiktigt och vårdslöst användande kan det hända att de nedersta revbenen knäcks och punktera inre organ.
- Barn ska aldrig bära korsetter. Eftersom barn växer och utvecklas så kan de få stora problem i framtiden om man hämmar kroppens utveckling med en åtsnörd korsett.
Det finns massor av olika korsetter som fokuserar på olika delar av kroppen. Det de har gemensamt är att alla fokuserar på en smal midja. Variationerna ligger i hur bysten och höfterna förstärks eller förminskas. Det finns tre huvudgrenar av olika korsetter. Och inom varje kategori finns det sedan en uppsjö av olika varianter.
- Midjekorsetter, som enbart fokuserar på att forma en smal midja och går från under bysten till höfternas början.
- Underbystkorsett, vilket är en korsett som går från under bysten ner över höfterna och har breda axelband. Den formar både midja och höfter.
- Överbystkorsett, som går från över bysten och ner över höfterna. Den finns både med och utan axelband och är den variant av korsett som används mest idag. Den formar både byst, midja och höfter.
Några stilar på korsetter som varit populära genom åren är:
- 1600-talet. En stadig överbystkorsett med en skarp kilform fram som fokuserade på en smal midja och en triangelformad figur.
- 1700-talet. En urringad överbystkorsett som förlängde midjan och lät klänningskjolen bölja ut ifrån höfterna.
- 1775-80-talet. En urringad överbystkorsett som fokuserade med att skjuta fram en fyllig byst och hålla en smal midja varifrån klänningskjolen böljande ut.
- 1810-talet. Då gällde en enkel, brett urringad överbystkorsett som, precis som reformlivet 100 år senare, fokuserar på ett förstärka en slimmad figur än att skapa den.
- 1825-30-talet. Här gällde en kort period av en längre timglasfigur. Korsetten var en stadig överbystkorsett som skapade kroppen en steriliserad timglassilhuett istället för en kurvig. Korsetten gick ner en bit över höfterna.
- 1850-60-talet. En ren timglasfigur gällde detta årtionde. Korsetten var en överbystkorsett som fokuserade på att hålla en smal midja, breda höfter och fyllig byst. Korsetten gick från precis över bysten till höftkammen.
- 1880-talet. Föregångaren till S-korsetten gjordes detta årtionde. Det är en överbystkorsett som går djupt ner fram och svänger skarpt av upptill runt höfterna för att skapa rundande höfter och för att hålla en stort turnyr baktill.
- 1900-talet. Det skapades två olika korsetter. En korsett som var bland de mest avancerade korsetterna någonsin, nämligen S-korsetten. Den korsetten var en överbystkorsett som var konstruerad på ett sätt att den sköt bysten framåt och höfterna bakåt så kroppen liknade ett S i profil. När folk protesterade mot S-korsetten skapades något som kallades för “reformliv”. Det är en överbystkorsett som mer liknar ett linne som snarare förstärker intrycket av en smal midja än skapar en.
- 1910-talet. En styvare, lång underbystkorsett som skjuter byten uppåt och formar en rak midja och höfter. Även denna korsett liknar mer ett snörliv och sitter inte lika hårt som tidigare.
- 1920-talet. En lång underbystkorsett som gjorde midjan och höfterna raka som modet föreskrev. Korsetten liknar mer ett snörliv och sitter inte åt som korsetterna gjort tidigare år.